Jag har alltid drömt och tyckt om att drömma. Drömmarnas mustiga, färgsprakande och egendomliga språk har fascinerat mig. Några gånger under tonåren drömde jag om saker som jag senare mötte i vaken-tillvaron. Många gånger var det oansenliga små detaljer som först visade sig i drömmen. Varför det var så eller hur det var möjligt begrep jag inte, men det skakade om min verklighetsuppfattning så pass, att jag lämnade dörren till det magiska och mystiska på glänt.
Under senare år har jag öppnat den där dörren mer och livet har blivit rikare och skönare.
Genom att studera drömmar förstod jag att de skapas dels av mina nertryckta icke erkända känslor – olika former av rädslor och önskningar jag inte ville erkänna; dels av vad jag upplevt, tänkt och känt medvetet och dels av insikter som vi kan säga kommer från den “himmelska sfären” – goda råd och vägledning som jag inte varit i medveten kontakt med under dagen. Drömmarna tycks utspela sig med näring från dessa 3 olika plan: det mörka undre som jag förträngt, det redan medvetna och det mystiska allvetandet.
Återkommande mardrömmar upphörde när jag stannade upp och vågade se vilken rädsla som var roten till dem.
Genom insikten att drömmar skapas så här, som om mina känslor vore magnetiska och drog till sig skeenden i drömmen, öppnades mitt medvetande för tanken att även livet fungerar på samma sätt. Om livet fungerar så: om nyckeln är känslorna – både medvetna och omedvetna, då vill jag dels bli mer medveten om vad som stoppats ner i det omedvetna mörkret. -Rensa ut i källaren! och medvetet ägna energi åt att leva så balanserat som möjligt.
Sov gott!
