Livets mysterium är större än min hjärna och min själ är större än min kropp.
Att hjärnan är för liten för att förstå, men ändå så gärna vill försöka, är något som jag mer och mer accepterar.

Jag tänker att så fort vi sätter ord på något som till exempel “själ” så försöker hjärnan göra sig en bild av vad det är för något trots att den saknar förmågan att ta in helheter. Jag har haft en bild av att en själ är något klart avgränsat. Att “MIN SJÄL” är helt och klart avgränsad från “DIN SJÄL”….nu tror jag att en själ är mer som ett moln. Moln är luddiga i kanterna, ibland flyter de ihop och sen delas de upp igen..
Jag tror att vi ibland tappar små tussar av själen – i värsta fall stora stycken. Kanske lämnade vi kvar en bit i vårt första hem som vi flyttade så plötsligt ifrån? kanske en bit av vår själ rymde när det som inte fick hända ändå hände. Kanske en del av oss inte ville vara med längre, och inte tänker komma tillbaka förrän vi kan lova att ta bättre hand om oss. Kanske vi behöll en bit av någon som försökte lämna? …en förälder som gick över eller en älskare som ville vidare när vi inte kände oss beredda att släppa.
På engelska kallas det för “soul loss”.

I midsomras var jag hos Jonathan Horwitz och Zara Waldebäck för att gå ytterligare ett steg djupare in i att lära om själavård/shamanism. Mer och mer medveten blir jag om hur omedvetet vi lever till vardags, om vad som sker på det själsliga planet. I äldre kulturer har vardagslivet varit fullt av ritualer för att samla ihop sin själ och för att gå genom livet med kraft. I vår västerländska kultur erkänns själen knappt och inte mycket tid läggs på att vårda den.

Hur engagerar man sig i andra människor och arbetsliv utan att ge bort sin kraft? utan att dräneras på energi?

Hur går man från oskyldig barndom till ansvarsfull vuxenvärld utan att tappa livsglädjen?

Hur går man från den fruktsamma och fertila fasen av livet till den kraftfulla andliga?

Hur hämtar man hem en tappad del av själen?

Hur lämnar man tillbaka en del som man hållit kvar?

Det är så mycket att lära. Jag är glad för de verktyg jag hittills hittat.

Ritualer kan hjälpa oss genom livets skiften.

Böner, sånger, dans, medicinpromenader, bilder, symboler och kärlek och drömmar.

Örter, naturen, Kraftdjur och hjälpande andar. Kontakt med förfäder och goda relationer i nuet.
Bra mat, god sömn, kroppens glädje när den används, goda skratt och en klar riktning, klar intention.

Tacksamhet. Vänner och tillhörighet i världen. Kärlek till livet.

För att hålla balansen kan rutiner hjälpa även om man inte ska fastna i dem.

Att varje morgon säga -Tack!