Livsarbetsglädje
Mer och mer tror jag på att livet egentligen är enkelt. Att alla svar finns framför näsan före frågan ens uppstått.
Vem är jag? Vilken är min livsuppgift?
Såna frågor tror jag man kan hitta svaret på bara genom att se på sina personliga egenheter.
Livsuppgiften ligger på ett helt annat plan än vad vi vanligen tänker på när vi frågar oss vilka begåvningar vi har.
Jag tror vi genom att iaktta vilka typer av roliga saker vi gillar att göra hittar KRAFTKÄLLAN. Även om det inte ger oss en yrkesroll.
Och genom att titta på vilka typer av svårigheter som uppstår hittar vad vi behöver jobba med – vilka utmaningar vi har den här gången.
Ofta utmanas vi på samma sätt som våra äldre släktingar har utmanats. I en del familjer går sjukdomar i arv, både fysiska och psykiska. Alkoholism ärvs, också fattigdom, känslokyla, rädsla för misslyckanden, tvånget av att uppnå anseende (även om det går ut över familjen), depression, våldsamhet m.m.
Att förändra de tankemönster som vi fått från våra anfädrar och som fått dem att göra de val de gjort, är stort. Att bara förändra det aldrig så lite kan bryta kedjor av negativitet som tyngt släkter i generationer.
-att inte slå sina barn fast man själv fått stryk
-att inte missbruka fast att föräldrarna gjort det
-att våga tro på sig själv trots att släkten tror på Jante
…det är stort!
Kraftkällan hittas när man vågar känna att det är viktigt att följa sin inre längtan. För en del är det lockande att gräva, odla och vara nära jorden. För andra är det sång och musik, dans, att umgås med djur, att hitta på historier, att måla, att lyssna, att vårda, att skoja, inspirera, uppmuntra, att forska. Att ta in -men också att på något sätt ge vidare. Jag tror att vi alla på ett andligt plan arbetar med att utveckla vad det är att vara människa.
Det är tillfredställande att vara den som springer fortast – för genom mig utvidgas då hur fort “människan” springer.
Ännu mer tillfredställande tror jag det är att -älska det som varit o-älskat!
Genom att vända avsky, viljan att stöta bort något hos mig själv eller andra till kärlek ökar vi hela mänsklighetens förmåga till kärlek. När förmågan att omfamna även det avskyvärda ökar hos en individ så ökar det hos oss alla. Med att omfamna menar jag inte att tillåta avskyvärda beteenden. Utan jag menar att kunna ingripa, stoppa, sätta gränser men utan att fördöma -utan hat och hämnd. Det är som om vi trampar upp energistigar för dem som kommer efter.
När jag ser mig omkring och leker med tanken på att vi lever flera liv, så är det som om det skiner igenom lite av någon annan existens hos alla. Någon i min vänkrets har en speciell dragning till gamla slott, jakt och allt vad adlighet innebär trots att inte det ligger i släkten. Någon har en oerhörd fallenhet för att tala engelska och dras dit. En annan bekant har jag alltid lätt att se som Vikingahövding, en annan som pirat. Någon dras till medeltid, Frankrike, Japan, Indien, Afrika eller Kina. Själv har jag alltid haft en dragning till ursprungsfolk.
Genom att låta dessa dragningar och egenheter komma fram och bli fullt medvetna, och lotsa en genom livet så kommer vi på något sätt rätt tror jag.
Livet är så oerhört stort och vägen slingrar sig fram, vi möter bara små fragment av allt av vad som är möjligt under en livstid. Jag tror att många förbiser den vägledning som fötts in i oss eftersom vår kultur inte hjälper oss att förstå och ta vara på den. Istället går vi kanske runt med en känsla av att vara löjliga som drömmer om det som ligger utanför det vi kan förstå.
-Vilka existenser skiner igenom i ditt liv?
-Vilka svårigheter hoppas dina anfädrar på att du ska komma ett litet steg vidare med?
– Vilken är din KRAFTKÄLLA?
