Spirit Road blog

En väldigt givande bok som handlar om hur vi kan kommunicera utan att kränka varandra.

Nonviolent Communication by Marshall B. Rosenberg

ISBN 1-892005-17-4

Jag vill veta så mycket som möjligt om vad livet är och hur jag bäst ska leva det. Rädslan att detta sökande ska leda mig in på villovägar och att jag helt enkelt ska inbilla mig saker är en följeslagare på den här vägen.

Hur ska man veta om det man upplever är sant eller inbillning?

Hur ska man veta vad som är sant när de som säger sig veta mer om hur livet hänger ihop motsäger varandra?

Jag tror att människor i alla tider och kulturer har fått små, ibland större, glimtar av det gudomliga, paralella världar, upplevt tankeöverföring, sanndrömmar eller annat. Få har upplevt mycket. Men vi nöjer oss inte gärna med små glimtar utan fyller ut tomrummen mellan glimtarna med teorier. Vi vill gärna förstå och kategorisera, känna kontroll. I teorierna blandas andliga med värdsliga intressen och växer till religioner. Maktintressen kommer in. Statsapparater har alltid arbetat tillsammans med religiösa ledare i olika former och därigenom kontrollerat folket på olika sätt. Rädslan för det fria tänkandet har lett till många förbud och blodiga häxprocesser. Idag är det inte belagt med straff att utöva häxeri i Sverige men rädslan för det fria tänkandet finns kvar. Idag riskerar man framför allt att kategoriseras som knäpp om man beter sig mystiskt i skogen. Den som är knäpp kan man lätt avfärda.

Jag har bestämt mig för att inte låta rädslan för att verka knäpp kontrollera mitt liv, i varje fall inte helt och hållet. Om priset för andligt sökande är att verka knasig så får det kosta det.

Under fyra år har jag medvetet letat och undersökt vägar till andlig utveckling genom daglig meditation och några olika kurser i healing och shamanism. Jag har fått flera glimtar men försöker att inte göra så mycket teorier för att knyta ihop dem. Det är inte helt lätt, tomrummen mellan glimtarna är mycket frestande underlag för teorier.

Det tycks mig som den egna rädslan är det stora hindret för andligutveckling. Första gången jag kände en kall bris svepa förbi mina fingertoppar, när jag höll dem över en kvinnas chakra, tittade jag mig runt omkring länge för att hitta någon öppen dörr som kunde förklara kalldraget. Sakta sakta, upplevelse för upplevelse bleknar tvivlen och upplevelserna blir fler och större. Tvivlet är dock inte borta men jag tvivlar på nya saker. Jag är ändå glad för rädslan som på ett sätt bromsar mig för den håller mig också vaken och allert, den håller mig på jorden.

Ju mer jag lär mig ju mer förstår jag hur lite jag faktiskt vet men vägen som andligt sökande är så rolig och spännande. Vördnaden för livet har fördjupats under de senaste åren och glädjen över att få vara med på denna fantastiska, fruktansvärda mystiska plats som kallas jorden har vuxit.