Spirit Road blog

Vatten

I augusti 2010 hade jag ett underbart och lite skrämmande möte med vatten. Jag var på kurs i Spiritual Ecology för Jonathan Horwitz. Vi hade alla fått i uppdrag att gå ut och ta kontakt med vatten. Vi skulle vara tysta och fokuserade, ett par timmar hade vi till förfogande för vårt umgänge med vatten. Vattnet gick oss verkligen till mötes för det strilade ner från himlen. Min första tanke var att gå ner till floden och simma för att få så mycket fysisk kontakt som möjligt.

Iklädd bikini och regnkappa njöt jag av att barfota plaska mig fram på den våta sommarvarma asfalten. Medan jag följde vägen till ån tänkte jag så fokuserat jag kunde på vatten.

Just innan kursen hade jag läst några kapitel i sjuksköterskeutbildningens anatomibok. Enligt den innehåller 98% av kroppens molekyler vatten. Det är en stor del av oss med andra ord. Jag tänkte på vad som skulle bli kvar om man tog bort vatten. Ökenlandskap och vissnande växter kom för min syn. Utan vatten inget liv med andra ord.

Nu var jag framme vid floden och kom då ihåg att Jonathan tidigare bett oss att inte bada ensamma. Javisst ja, för vatten måste man alltså ha respekt. Ingen har så vitt jag vet dött av för mycket luft, men vatten kan man dö av. Så badet fick vänta till senare men jag beslöt mig för att jag skulle våga gå ut en bit i vatnnet i alla fall. Alldeles betagen blev jag av alla virvlar som vattnet gjorde vid varje sten eller bukt i floden. Såna virvlar blir det gärna i badkaret när man drar ur ploppen. Vattnet hänger ihop och drar med sig sig självt men låter sig ändå delas upp i droppar av alla möjliga storlekar. Då, plötsligt när jag stod där hände något ovanligt med mitt medvetande. Plötsligt kändes det som om vattnet tittade lika mycket på mig som jag på henne. Ja, för vattnet känndes då kristallklart och tydligt som ett mycket mycket inteligent väsen. Så inteligent så jag rodnade fullkomligt. Jag kände mig urbota enfaldig som inte begripit att vatten är levande förut. På tid som inte kan ha varit längre än någon sekund fick jag klart för mig att vatten vet precis vad hon gör när hon ringlar sig som en orm ner för berg och kullar. Hon tvättar och renar luften på sin väg ner som regn, ger liv till jorden och renar sig själv på vägen mot havet. Att havet är salt är ingen slump, vatten använder saltet för att rena sig mer. Solen och vatten samarbetar och destilerar henne upp till himlen, där hon bildar moln innan nästa varv. På sin väg ner mot havet virvlar hon glatt förbi stockar och stenar hon vet hur hon ska skapa energi och delar gärna med sig till oss. Vatten är levande och vill alltid vara i rörelse. Stänger vi in henne i flaskor så dör hon.

Alltid alltid utför hon sin uppgift både på våra ut och insidor. Är vi trötta och slitna kan vi rena och fylla oss med ny energi med vatten. Att låta tårarna trilla när vi är tyngda av sorger eller bedrövelser kan också rena oss och göra oss lättare till sinnes.

Allt detta gör vatten för oss. Alltid.

Men vi ser det knappt. Vatten vill ha respekt. Hon vill ha erkännande och åtminstonde ett tack då och då.

Översvämningar och uttorkningar är inget som vatten gör för att skada oss. Det är helt enkelt en konsekvens av att vi inte ser eller försöker förstå vattens väsen. Vi respekterar inte hennes behov av rörelse eller att hennes slingriga vägar nerför bergen är vägar valda med omtanke. Vi flyttar floder och bygger dammar som det passar oss. Vi sköljer oljetankers och spolar ner läkemedel i toaletten. Vi kyler kärnkraftverken. Vi vrider på duschkranen som om det vore en rättighet att vatten ska rena oss och inget att vara tacksam över.

Inte förrän vi ödmjukar oss nog för att sakta ner och lyssna till vad vatten har att lära ut kan vi lära oss att leva i balans och harmoni.

En bra början är att säga -Tack!

Anna-Carin Mårtensson

Måleri, meditation, vegetarisk mat, dans och natur.

Varför denna kombination? Är det en kurs som vem som helst kan vara med på?

Det här är en kurs som syftar till att hjälpa dig att leva med öppnare sinnen. Med öppna sinnen blir livet rikt och upplevelserna stora och många.

Som barn har vi som regel våra sinnen öppna. De små barnen är på upptäcktsfärd och fullt närvarande så länge energin räcker. Mat, sömn, rena blöjor och närhet behövs men för övrigt är de fullt inriktade på att upptäcka omgivningen och de egna förmågorna. Tyvärr avtar den här lusten ofta rejält tidigt. Kraven på anpassning från omgivningen ökar och med tiden tar vårt inre rollen som den som håller oss i spåret -det redan upptrampade, det trygga som är prövat av andra före oss.

De flesta av oss överger de sidor av sig själva som inte tas emot med uppskattning av omgivningen. Får vi inte beröm för vår sång, dans och ingen lyssnar när vi berättar eller om ingen är intresserad av våra bilder så överger vi kanske till sist fler och fler av våra uttrycks sätt och vår självkänsla sjunker. Att passa in blir för de flesta ett stort arbete som tar mycket av livsenergin.

Att våga sticka ut och vara mer som man själv har lust har sina baksidor men genom att våga göra det öppnas nya vägar och massor av kraft och glädje finns att hämta!

Vill du förändra ditt liv så är en bra start att fundera över vad du tar in och vad du ger ut. Det du “tar in” kroppsligt, mentalt och känslomässigt är det som du skapar dig själv med, din fysiska och psykiska näring. Äter du giftig mat blir du sjuk. Fäster du mest din uppmärksamhet vid kriser, katastrofer och problem skapar du inre oro som behöver omsättas i handling. Vad tar du in känslomässigt?

Vad ger du ut?

Livet är liksom andningen ett ständigt pågående utbyte mellan vårt inre och vår omgivning. Ett bra verktyg för att lära sig mer om sig själv och sin roll i världen är meditation. Därför mediterar vi varje morgon på kursen. Vi prövar olika metoder.

Beroende på gruppstorleken leker vi olika lekar. Att lära känna sig själv går lättast om man iaktar sig själv i olika situationer. Lekar kan ge goda tillfällen att möta sig själv och andra. Det är skojigt att ha roligt också!

Att måla är fråga både om teknik och känsla. Man ska vilja förmedla något och man ska kunna hantera färger och penslar så bra så att man inte blir helt missförstådd (garanti för att bli förstådd finns dock inte hur skicklig man än är). Det är inget krav att ha några som helst förkunskaper i måleri för att delta i kursen. Lust räcker!

Vi har uppgifter på förmiddagarna och tillfälle till eget måleri på eftermiddagarna.

Känslan har med de öppna sinnena att göra. Om man tittar sig riktigt noga omkring kommer man att se många fascinerande syner man vill dela. Naturen bara sprakar av spännande former och färger för den som har ögonen öppna.

Att dela med sig av inre bilder berikar naturligtvis också tillvaron. Den som målar får en chans att känna sig sedd och den som tittar kanske känner igen sig, eller kanske rent utav får se tillvaron ur en ny vinkel. Vi bekräftar varandra och växer i vår känsla av samhörighet.

Att röra kroppen precis hur man vill till musik kallas för frigörande dans. Det som skiljer frigörande dans från vanlig partydans är att man dansar helt för sin egen skull. För att det är underbart att känna hur rytmerna får kroppen i gungning, helt utan tanke på hur dansen ser ut eller upplevs av andra. Det ger en härlig frihetskänsla! Det lite motsägelsefulla i detta är att det också ger en djup känsla av gemenskap. Flera människor på ett gemensamt utrymme som tillåter andra att få röra sig fritt, precis hur de vill utan att bedöma. Att få uppleva det ger själen hopp om en tolerantare värld!

Vegetarisk mat har jag ätit sedan tonåren när jag förstod hur djuren har det i djurindustrin. Det finns många andra skäl till att äta vegetariskt men för mig räcker de första. På kurserna försöker vi använda så mycket obesprutad mat som möjligt. Att undvika miljögifter är självklart om man vill leva i balans.

Att vistas i naturen ger oss möjlighet att få sundare perspektiv på hela livet. I naturen samarbetar allt. Träd ger oss syre och lever i symbios med svampar, bina befruktar blommorna till och med bajset är till nytta. Är det inte fantasktiskt!

Det jag hoppas att du ska ha med dig från kursen förutom goda minnen av sköna stunder i naturen är ökad självinsikt och därigenom ökat självförtroende och handlingskraft. Verktyg att arbeta vidare med din egen utveckling genom meditaion och måleri. Att leva med sinnena öppna i vår uppstressade kultur är ett arbete som kräver engagemang men som absolut ger lön för mödan.