Måleri
När jag målar är jag fri. Tanke och handling är ett. Jag rör mig fritt i den materiella och den immateriella världen. De möts i ett härligt nu.
I vår kultur lär vi oss vara produktiva istället för kreativa. För att vara sant kreativ behöver man ha kontakt med sitt inre väsen. Man behöver perioder av total stillhet. Overksamhet.
Som natten föder dagen och hösten våren, behöver vi ha vila och kontemplation för att blomstra och bära frukt.
Perioder av vila och kontemplation premieras sällan i vardagslivet. Vi lär oss tidigt att bortse från våra inre röster för att prestera i det tempo som omgivningen satt upp. Resultat, produkt, prov, inlämninngar, redovisningar och framföranden avlöser varandra. Det ges sällan tillfälle till stillhet och kontemplation. Det har man ju sommarlov och semester till!!! -Jajja men! Då kopplar vi av med att bygga ut och bygga om, åka till Legoland, Sommarland, Disneyland, Thailand och hoppa bungy jump.
Jag tror att jakten på stora upplevelser under semestern är jakten på den förlorade livskänslan i vardagen.
Vi behöver något stort och omskakande för att känna oss levande eftersom vi till vardags går runt halvt bedövade.
Att i vardagen ge sig tid till meditation, måleri, dans eller vad du vill som ger dig möjlighet att utan prestationskrav bara vara i den andliga dimensionen av tillvaron öppnar dina sinnen och berikar oerhört. Med öppna sinnen blir det möjligt att känna se och uppleva mycket i det lilla. Med öppna sinnen blir det möjligt att urskilja och njuta av fågelsången även i stadsparken.
Att stanna upp och känna efter kan vara en nästan skrämmande upplevelse om har fått upp tempot under en periods springande i ekorrhjulet. Att stanna upp och känna efter är en starkt samhällsomstörtande verksamhet. För när man gör det är risken stor att man upptäcker att man har större val än man tror. Att man faktiskt vinner tid på att sakta ner.
Livet är inte något man konsumerar utan något man skapar och upplever bäst med öppna sinnen.
